Vi sliter alla och det kan kännas frustrerande att bolag ställer in eller skjuter upp utdelningen. Det är ju värst för dom som har utdelningarna som regelbunden inkomst och för undertecknad är det ju "bara" mindre pengar som blir återinvesterade.
Men jag försöker faktiskt att se nyktert på situationen och fokusera på det jag kan påverka och släppa det andra som jag inte rår över.
Den slagiga börsen gör att jag måste hålla ett extra öga på belåningen. Ena dan ligger belåningen på 9,6% och nästa dag 12,1%. Som max får den ligga på 20% har jag lovat mig själv. Jag hade tänkt att öka lite när april och maj månads utdelningar ramlat in men nu blir det kanske lite tidigare men gör det i omgångar och vill inte gå över gränsen på 1,24% i räntekostnad.
Fokus först blir att köpa på sig mer i dom företag som har så kallad "Superränta" för att ha minimalt belopp med räntekostnad.
Man ser så tydligt hur slagig ens portfölj blir i såna här kriser. Vissa oljebolag är ju nära 60% ner och ICA är bäst med nån procent upp. Den här gången så får ju hela portföljen stryk och du kan vara hur diversifierad du vill men det lyser rött, rött rött ändå. Hela portföljen är i snitt ner 30%. Jag har varit ganska duktig på att köpa trots det fallit men igår orkade jag inte och fegade ur med rädsla att fånga fler fallande knivar. Får jobba vidare på min rädsla.
Jag har funderat mycket (precis som alla andra) hur det egentligen slår mot företagen och förutom turism och restauranger så skulle jag säga att det är väldigt olika bolag för bolag. Jag jobbar i ett globalt bolag med ca 150 000 anställda och har kontakt dagligen med Europeiska kolleger och trots det vi läser om lockdown i Spanien och Italien så är våra enheter igång där. Visserligen inte full fart men det mesta rullar på. Kina ligger 4-6 veckor före oss och är igång igen och det är vi också med vissa geografiska undantag och sektorer.
Det har ju blivit en och annan film nu i dessa "hemmasittar" tider. Så för att boosta lite moral i er avslutar vi med ett ordspråk från filmen "Darkest hour" som handlar om Winston Churchill i hans tidiga dagar som premiärminister under 2:a världskriget.
"Success is not final, failure is not fatal. It is the courage to continue that counts"
Men jag försöker faktiskt att se nyktert på situationen och fokusera på det jag kan påverka och släppa det andra som jag inte rår över.
Den slagiga börsen gör att jag måste hålla ett extra öga på belåningen. Ena dan ligger belåningen på 9,6% och nästa dag 12,1%. Som max får den ligga på 20% har jag lovat mig själv. Jag hade tänkt att öka lite när april och maj månads utdelningar ramlat in men nu blir det kanske lite tidigare men gör det i omgångar och vill inte gå över gränsen på 1,24% i räntekostnad.
Fokus först blir att köpa på sig mer i dom företag som har så kallad "Superränta" för att ha minimalt belopp med räntekostnad.
Man ser så tydligt hur slagig ens portfölj blir i såna här kriser. Vissa oljebolag är ju nära 60% ner och ICA är bäst med nån procent upp. Den här gången så får ju hela portföljen stryk och du kan vara hur diversifierad du vill men det lyser rött, rött rött ändå. Hela portföljen är i snitt ner 30%. Jag har varit ganska duktig på att köpa trots det fallit men igår orkade jag inte och fegade ur med rädsla att fånga fler fallande knivar. Får jobba vidare på min rädsla.
Jag har funderat mycket (precis som alla andra) hur det egentligen slår mot företagen och förutom turism och restauranger så skulle jag säga att det är väldigt olika bolag för bolag. Jag jobbar i ett globalt bolag med ca 150 000 anställda och har kontakt dagligen med Europeiska kolleger och trots det vi läser om lockdown i Spanien och Italien så är våra enheter igång där. Visserligen inte full fart men det mesta rullar på. Kina ligger 4-6 veckor före oss och är igång igen och det är vi också med vissa geografiska undantag och sektorer.
Det har ju blivit en och annan film nu i dessa "hemmasittar" tider. Så för att boosta lite moral i er avslutar vi med ett ordspråk från filmen "Darkest hour" som handlar om Winston Churchill i hans tidiga dagar som premiärminister under 2:a världskriget.
"Success is not final, failure is not fatal. It is the courage to continue that counts"
Jag heter Linus SAARINEN, och jag är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag vittnar om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare tjänsten av Pierre Michel. Jag började med henne förra fredagen och på tisdag 10:45 eftersom bankerna inte arbetar på lördagar, då fick jag bekräftelsen att överföringen av beloppet på min begäran på 400.000 kr skickades till mig. och efter att ha hört mitt bankkonto mycket tidigt, till min stora förvåning var överföringen lyckad. Här är hans
SvaraRaderaE-post : combaluzierp443@gmail.com